Hej Mats!
Det som slår mig med horoskopet du presenterar för utropandet av ”kalifatet”, är hur stora likheter det har med horoskopet för Islam som presenteras i Nick Campions Book of World Horscopes (16 juli 622, juliansk kalender, 18:45 LMT (solnedgång), Medina).

Oavsett vilken inställning IS har till astrologi, så är likheterna sådana att man frestas att tro att utropandet av ”kalifatet” inte är någon slump, vad man sedan väljer att se som slump.
Solen på Dsc (solnedgång), Månen i sin allra första fas efter nymånen, Solen i Kräftan, Asc i Stenbocken. Solen kvadratur Pluto i horoskopet för Islam, Solen opposition Pluto i horoskopet för ”kalifatet”. Jupiter i sitt eget tecken i horoskopet för Islam, exalterad i horoskopet för ”kalifatet”. Mån/Jupiter-konjunktionen i ”kalifatets” horoskop är konjunkt Islams Sol. Saturnus i ”kalifatets” horoskop är konjunkt Islams MC. Det finns också en lite dold beröringspunkt. Islam har en opposition mellan Jupiter och Neptunus, och cykeln dem emellan har visat sig vara viktig vid olika händelser i Islams historia. ”Kalifatet” har en bred trioktil mellan de två, men trioktilen med Månen är exakt. Dessutom befinner sig ”kalifatets” Neptunus konjunkt Islams Jupiter. Det finns fler beröringspunkter, men de här är kanske de viktigaste.
På grund av osäkerheten med klockslag och datum bör man helst se horoskopen som rent symboliska konstruktioner (snarare än som symboliska kartor), men det råder inga tvivel om att de är mäktiga symboliska konstruktioner, och att det dessvärre finns en rejäl samstämmighet mellan de två. Personligen är jag böjd att se den pågående Uranus/Pluto-kvadraturen som en viktig faktor i ”kalifatets” horoskop, inte minst eftersom det finns ett inte helt sammanhållet kardinalt kors i horoskopet. Jag tjatar ständigt om hur Uranus/Pluto-kvadraturen egentligen pekar på en mer djupgående konflikt mellan nytänkande och konservatism i snart sagt alla sammanhang, och detta är en konflikt som ständigt påverkar olika religioner, det är kristendomens historia ett bra exempel på. Fokuserar man för mycket på västvärldens roll i det som händer i mellanöstern, riskerar man att missa det att Islam som religion av naturliga skäl ständigt utsätts för en mer allmän samhällsutveckling som den måste förhålla sig till, precis som alla religioner. Konflikten mellan det gamla och det nya är också helt uppenbar i IS: Man använder toppmodern teknik för att skryta om sina illgärningar och värva vilseledda människor, men man värvar dem till en helt förlegad ideologi. Istället för att hantera spänningarna internt, så väljer man att projicera dem utåt.
Det finns såklart alltid en fara med sådana här horoskop att man tolkar dem efter sina egna åsikter, fördomar och rent önsketänkande. Det är väldigt svårt att förhålla sig opartisk och neutral till ”kalifatets” horoskop. Jag gillar inte alls Mån/Jupiter-konjunktionen i Kräftan, som under normala omständigheter är en framgångskonstellation. Jag skulle vilja tillägga att den också visar på faran med att betrakta Kräftan som enbart snäll och moderlig och omhändertagande. Som du så riktigt påpekar så visar konjunktionen på en våldsamt snabb expansion, men enligt min mening så visar den också på Kräftans svaga sida, som är en tendens att vara rätt provinsiell. Man vill gärna expandera, men projektet som sådant, om man ser till vad för slags samhälle man vill skapa, är egentligen litet och trångsynt. Precis som konflikten mellan nytt och gammalt är detta en inre självmotsägelse som kan skapa oerhörda spänningar inom IS på sikt.
Oppositionen mellan Mars och Uranus spelar såklart in här, eftersom den står i ett konfliktfyllt förhållande till Månen/Jupiter/Pluto i traditonsaxeln Kräftan/Stenbocken. Mars/Uranus kan såklart tolkas lite hur som helst i termer av uppror, en otillfredsställelse med det man ser som status quo, nya sätt att föra krig, osv, men samtidigt så är Mars den svaga länken i horoskopet. Mars i 9:e huset visar såklart på krigföring i religionens namn, men i exil i Vågen är Mars onekligen svag. Den är grälsjuk, och på sikt finns alltid risken (sett från IS horisont) att interna splittringar försvagar ”kalifatet” och förmågan att strida på ett effektivt och målmedvetet sätt. Under tiden är det dessvärre så att Mars/Pluto-kvadraturen samtidigt visar på den oerhörda brutaliteten i sammanhanget.
Saturnus i 10:e huset är också intressant. Eftersom det är ett solnedgångshoroskop, så befinner sig planeten på ”fel” sida om horisontlinjen. Den är redan från början mörk, och blir ännu mörkare av att skiljas från solljuset (här finns f.ö. en klar likhet med Hitlers horoskop). När Saturnus befinner sig i 10:e huset i ett natthoroskop och saknar någon direkt värdighet, så finns alltid en risk att den använder sin egen makt till mörka avsikter, eller helt enkelt har svårt att se auktoriteter av olika slag i annat än negativa termer.
Det finns naturligtvis hur mycket som helst att säga om det här, men det här var mina omedelbara tankar.