Hej Anders!
Vad jag förstår, så bör det väl, åtminstone rent teoretiskt, vara så, som du säger, att Månen i sina positioner halvvägs mellan noderna är i sin högsta respektive lägsta latitud i förhållande till ekliptikan.
Under en månad passerar ju Månen varje punkt på sin egen omloppsbana, inklusive de båda noderna och mittpunkterna mellan eller kvadraturerna till dessa. I förhållande till ekliptikan, alltså Solens skenbara väg runt Jorden och egentligen Jordens omloppsplan kring Solen, så befinner sig alltså Månen varje månad en gång vardera i sin högsta respektive lägsta latitud och befinner sig då i kvadratur till sina båda noder eller månbanans skärningspunkter med ekliptikan.
Kanske kan man här tala om ”månstånd”

precis som man talar om Solens sommar- och vinterstånd. Det är månbanans högsta och lägsta punkt i förhållande till ekliptikan. Vid ett sådant ”månstånd”, då Månen i sin bana vänder från sin nordliga respektive sydliga kurs, är den ju per definition (cirkelns delning i fyra kvadranter) i kvadratur till sina egna noder – och bara då.

Jag antar att detta gäller såväl när Månens bana schematiskt uppfattas som rent cirkulär som när den i verkligheten genom gravitationskrafternas spel är mer ”utdragen” eller elliptisk till sin form. Överhuvudtaget är väl inte Månens rörelser i förhållande till Jorden och Solen i verkligheten helt regelbundna utan beroende på gravitation och annat i viss mån något oregelbundna.
Sedan rör sig ju samtidigt Månnoderna och nodaxeln längs ekliptikan i en retrograd precessionsrörelse analogt med årets dagjämningspunkters retrograda rörelse längs den sideriska zodiaken. Precessionsrörelsen hos Månnoderna ställs då istället (i vår västerländska astrologi) i relation till den tropiska zodiaken – nodernas drygt 18-åriga retrograda kretslopp genom tecknen.
Det som orsakar den här månnodsprecessionen – nodaxelns retrograda rörelse genom den tropiska zodiaken – är ju, analogt med vår- och höstdagjämningspunkternas precession genom den sideriska zodiaken, en lätt vobblande rörelse i det här fallet hos månbanans plan, så att noderna (skärningspunkterna med ekliptikan) glider bakåt längs zodiaken.
Vi har ju också det här med sann nod (True Node) och medelnod (Mean Node). Variationerna i ”månnodsprecessionen” orsakade av himlakropparnas varierande inbördes gravitation gör att nodernas verkliga, ”sanna” position kan vara något oregelbunden eller ”ryckig”. Den sanna noden (nodens verkliga läge vid en viss tidpunkt) kan till och med vissa korta perioder gå direkt istället för retrograd! Medelnoden innebär ju då som namnet anger ett uträknat medelvärde som så att säga jämnar ut det hela. Nu skiljer de sig i praktiken inte särskilt mycket åt, någon eller ett par grader kanske.
Det finns en sida till hos Månens omlopp, som kanske kan ha en viss betydelse eller i varje fall sitt intresse. Det är månbanans deklination, dvs. banans relation till himmelsekvatorn (alltså Jordens på himlasfären utprojicerade ekvator). Månens varierande deklination avgör, liksom Solens, hur högt på himlen vi ser himlakroppen vid ett visst tillfälle. Men de månatliga variationerna i deklinationen är inte konstanta utan varierar med ”månnodsprecessionen” i en 18,6 år lång cykel.
Och eftersom vinkeln mellan himmelsekvatorplanet och ekliptikans plan – håll i hatten

- är omkring 23,5 grader och vinkeln mellan månplanet och ekliptikans plan är ca 5 grader, så pendlar Månens maximala och minimala deklination (alltså latituden mellan Månens position i månbanan och Jordens ekvatorialplan) över en nodcykel (ett ”drakår”) om 18,6 år mellan 28,5 (23,5+5) grader och 18,5 (23,5-5) grader. Se bilden:

Men det här sista har väl kanske inte direkt med din fråga att göra. När det gäller det du funderade över tror jag, som sagt, att det är så att i våra astrologiska beräkningar så innebär Månens kvadratur till sina noder att den då – och endast då – har sin högsta respektive lägsta latitud i förhållande till ekliptikan.
Hoppas det jag skrivit i någon mån kan kasta något litet ljus över det hela.
Bildarna hämtade jag från den här sidan:
http://en.wikipedia.org/wiki/Lunar_standstillIntressant detta, tycker jag, att undersöka de astronomiska rörelserna hos himlakropparna och sedan se hur det kan överföras till den astrologiska symboliken.
Allt gott!
Med vänlig hälsning,
Mats i det blå