Aktuellt datum och tid: lör nov 25, 2017 11:21 am





 Sida 1 av 1 [ 1 inlägg ] 
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Gustav II Adolf
InläggPostat: tis nov 19, 2013 6:22 pm 
Site Admin
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån aug 28, 2006 12:36 pm
Inlägg: 827
Ort: Sverige
Hej alla!

För ungefär ett år sedan tolkade jag horoskopet för drottning Kristina, drottningen som abdikerade och konverterade till den katolska läran. Därför kan det vara lämpligt att jag nu, ett år senare, gör en tolkning av horoskopet för hennes far, Gustav II Adolf, som istället gjorde sig känd för att vara protestantismens främste förkämpe - kontrasten kunde knappast vara större. Tolkningen kommer senare att läggas ut dels på projektets hemsida och dels på sidan Kända personers horoskop.


Att Gustav II Adolf stupade i den grå dimman i slaget vid Lützen den 6 november 1632 i det trettioåriga kriget, det vet vi ju alla. Men hur var han som människa, denne framstående krigarkung? Och hur såg hans levnad ut innan han blev nedgjord på slagfältet?

Han föddes i Stockholm den 9 december 1594, enligt den gamla julianska kalendern. Föräldrarna var Gustav Vasas yngste son, hertig Karl, och dennes hustru i andra äktenskapet, Kristina av Holstein-Gottorp. Namnet Gustav fick han efter farfadern, Gustav Vasa, och namnet Adolf efter morfadern, hertigen av Holstein-Gottorp. Genom sin härstamning på mödernet tillhörde han flera framträdande tyska furstesläkter.

Bild
Gustav II Adolf porträtterad av Jacob Heinrich Elbfas ca 1630


Sedan fadern, hertig Karl, genom en statskupp störtat och fördrivit sin brorson Sigismund från den svenska tronen och själv tagit tronen i besittning, som Karl IX, stod med ens den äldste sonen, den unge Gustav Adolf, som närmaste tronarvinge. Hans talanger insågs tidigt och den begåvade och framåtsträvande ynglingen kom att få en både gedigen och allsidig utbildning som kronprins. Redan som åtta- eller nioåring fick han vara med vid riksrådets överläggningar och vid tretton förhandlade han med utländska diplomater.

Gustav Adolf beskrivs som en sympatisk person, naturlig och enkel till sin läggning. Han var även intresserad av kultur, inte minst musik, och han spelade gärna på luta. Hade inte kriget blivit en så dominerande faktor i hans liv, hade han kanske istället blivit ihågkommen för sitt administrativa och politiska geni. Sommaren 1616 beskrevs den unge Gustav Adolfs yttre av ett holländskt sändebud: ”Hans Majestät var reslig till växten, av proportionerlig kroppsbyggnad, och hade ett ljuslätt och något långlagt ansikte, blont hår samt tillspetsat skägg, något stötande i gult.” De officiella kungaporträtten från 1600-talet kanske får oss att uppfatta kungen som äldre till åren än han egentligen var. Men vi bör betänka att han bara blev 37 år.

Vid faderns, Karl IX:s, död 1611, då Gustav Adolf endast var 17 år, övertog han tronen. Genom klokt samförstånd med adelsrådet och ständerna upprättades en balanserad maktfördelning som nu kom att prägla Sveriges statsskick och förvaltning. Inrikes innebar Gustav II Adolfs regenttid en framgångsrik period av nydaning och stabilisering, där resultatet av det fruktbara samarbetet mellan kungen och den kompetente och kunnige statsmannen Axel Oxenstierna kom att ligga till grund för 1634 års svenska regeringsform.

Även krigsmakten kom att genomgå en omfattande nyorganisering och modernisering. En rörlig och slagkraftig stridstaktik utformades med mindre enheter och lätta fältkanoner. Gustav II Adolf fick ärva tre krig efter fadern: mot Danmark, Ryssland och Polen. Genom stora framgångar såväl vid förhandlingsborden som på slagfälten lyckades han med bedriften att avsluta samtliga krig, det mot Danmark 1613, mot Ryssland 1617 och slutligen mot Polen 1629. Genom dessa framgångar stärktes landets ställning i Europa avsevärt och grunden blev lagd för den epok som brukar kallas stormaktstiden och som kom att vara århundradet ut och några år till.

När Sverige med sin kung Gustav Adolf i spetsen 1630 blandar sig i det stora kriget på kontinenten – trettioåriga kriget, som pågått sedan 1618 och skulle fortsätta fram till 1648 – är det dels för att vidga den svenska maktsfären och dels för att försvara den hotade protestantismen mot den katolska anstormning som leds av den tysk-romerske kejsaren, Ferdinand II. Det är en erfaren och väl beprövad fältherre som i juni 1630 landstiger med sin armé på tysk mark. Framgångarna låter heller inte vänta på sig och snart står Gustav II Adolf - ”Lejonet från Norden” - i ledningen för protestanternas frihetskamp mot katolikerna. Vid Breitenfeld i september 1631 vinner han en förkrossande seger över den kejserlige generalen Tilly och återigen i slaget vid Lech i april året därpå, då Tilly såras till döds.

För Gustav Adolf och hans armé återstår nu att besegra den katolske generalen Albrecht von Wallenstein. Men i slaget vid Lützen den 6 november 1632 händer det som inte får hända. I den tjocka dimman över slagfältet förlorar den svenske kungen – som dessutom begränsas av en besvärande närsynthet – kontakten med den egna truppen, omringas av fienden och nedgörs. Exakt vad som händer i dimman går naturligtvis inte att veta, men när kroppen återfinns är den svårt lemlästad och kungen död. Den svenska sidan förlorade inte slaget, men väl sin kung och anförare.

Kungens lik förs så småningom tillbaka till Sverige och begravs under högtidliga former i Riddarholmskyrkan i Stockholm. En inskription i kyrkan säger om Gustav Adolf:

In angustiis intravit.
Pietatem amavit
Hostes prostravit
Regnum dilatavit
Suecos exaltavit
Oppressos liberavit
Moriens triumphavit.

(I trångmål begynte han sin bana.
Fromheten älskade han,
Fienderna nedslog han,
Riket utvidgade han,
Svenskarna upphöjde han,
De förtryckta befriade han,
I döden triumferade han.)

Förutom moderniseringen och omorganiserandet av krigsmakten och förnyelsen av krigskonsten, bidrog till svenskarnas krigsframgångar i hög grad kungens egen personliga skicklighet som härförare, hans goda föredöme och den disciplin och ordning han förstod att upprätthålla. Som ende svensk monark någonsin hedrades Gustav II Adolf med epitetet ”den store”. Därför lyder också inskriptionen på hans sarkofag i Riddarholmskyrkan ”Gustavus Adolphus Magnus”.

En skriftlig hyllning till kungen året efter hans död lyder:

”Denne furstes egenskaper voro i sanning ägnade att väcka beundran. En på samma gång majestätisk och behaglig hållning, kraftig och fyllig figur, genomträngande blick, en ton av härskare, en alltid till buds stående rörlighet och vighet — sådant var hans yttre framträdande. Men det tjusande i hela hans yttre person förhöjdes av stora inre egenskaper, en storsint själ, skarpt och klokt omdöme, beundransvärt mod, outtröttlig arbetshåg och sällsynta ledareegenskaper, och med allt detta var det först och främst som han gjorde sina erövringar och tillvann sig folkens beundran ... Framför allt var han stor i sin gudsfruktan, och det hände aldrig, att hans fromma övningar inställdes, vad som än var för handen ... Kunde man tilläventyrs hos honom finna något mindre regelbundet drag, så var det hans häftiga lynne, som lätt brusade upp, så snart han blev det minsta otålig ... Medgivas skall, att ännu ett fel av många blivit anmärkt hos denne furste: han borde ha bättre skilt karbiniärens plikter från härförarens, han borde ej ha utsatt ett så dyrbart blod så ofta för faran.” (Citat från Wikipedia).

Flera samtida horoskop för Gustav Adolf finns bevarade. Här är det som ställdes av Georg Stiernhielm och som jag baserar födelsetiden på:


Bild
Samtida horoskop för Gustav II Adolf, ställt av Georg Stiernhielm



Det förekommer små variationer i den uppgivna födelsetiden, men de saknar betydelse för oss eftersom skillnaderna blir obetydliga. Vårt horoskop ser ut så här:


Bild
Gustav II Adolf, 9 december 1594 OS, 07:40, Stockholm
(Källa: Födelsetiden är baserad på ett samtida horoskop, ställt av Georg Stiernhielm)

Mest framträdande tecken i kungens horoskop är Skytten (med Solen och Ascendenten) följt av Fiskarna (med Månen) och Vattumannen (med Venus och Jupiter). Eldelementet är mest framträdande, liksom de tre första husen. Vi ser en starkt motiverad person med många mål och visioner i livet. Det finns gott om vitalitet, spontanitet, äventyrslust och entusiasm. Kanske anar vi en tendens att gå till överdrift.

Med första kvadranten (husen 1-3) och östra hemisfären (horoskopets vänstra del) så dominerande ser vi en självständig individ som vill staka ut sin egen väg och inte låta någonting hindra honom. Också den norra hemisfären (horoskopets nedre del) är dominerande, vilket visar på betydelsen av de egna inre resurserna som grund för de yttre framgångarna. Familjerötterna och uppväxtmiljön bidrog starkt till att forma den unge Gustav Adolf. Månen är i växande fas och antyder en framtidsorienterad person med tro på den egna förmågan att möta utmaningar.

Med Jupiter-styrda Skytten som Sol- och Ascendenttecken och Solen i första huset får vi bilden av den entusiastiske och inspirerande ledaren, målmedveten, sanningsenlig och äventyrlig. Solen bildar en trigon till Saturnus i Lejonet i det åttonde huset, vilket förstärker kungens pondus och majestät samtidigt som det visar på såväl sunt förnuft och självförtroende som ansvarstagande och organisationsförmåga. Solen disponeras av Ascendent-härskaren Jupiter som är i Vattumannen i det andra huset och som visar på den humanitära och nytänkande läggning som var så karakteristisk för Gustav Adolf.

Månen är i Fiskarnas känsliga tecken i det tredje huset. Vi anar en stor känslighet och intuition, liksom en stark idealism. Månen bildar en trigon med Mars i Skorpionen i kungens elfte hus. Det visar på bestämdhet och självförtroende och en förmåga att se möjligheter och göra det bästa av dem. Mars i Skorpionen är ett uttryck för den passionerade krigaren, vilket förstärks kraftigt av att Mars och Pluto är i varandras tecken och därmed färgar och intensifierar varandra. Krigarplaneten Mars är dessutom fokalplanet i det T-kors med Saturnus i Lejonet och Jupiter i Vattumannen som dominerar och karakteriserar kungens horoskop. Här ser vi Gustav Adolfs hela livsgärning återspeglad, hur han kunde nå sina stora framgångar i det storpolitiska maktspelet genom att förena sin inneboende passion och starka vilja (Mars i Skorpionen i ömsesidig reception med Pluto i Väduren) med humanitär idealism (Jupiter i Vattumannen) och kunglig auktoritet (Saturnus i Lejonet).

Saturnus i Lejonet disponerar också Merkurius i Stenbocken i det första huset – en position som indikerar en såväl ansvarsfull som självständig och klok tänkare. Samtidigt kan quincunx-aspekten till Neptunus och kvadraturen till Pluto tyda på tendenser till såväl orealistiska planer som överdrivna eller tvångsmässiga idéer. Där är också i Gustav Adolfs horoskop en trigon mellan Neptunus och Pluto som kan sägas spegla hur makt (Pluto) och religion (Neptunus) vid den här tiden kom att förenas i den europeiska kampen om herraväldet.

Också Venus i Vattumannen aspekterar de båda yttre planeterna och antyder hur den svenske kungen genom att alliera sig med de protestantiska furstarna drogs in i det religiösa maktspelet. Oppositionen till Neptunus visar på den religiösa idealismen och sextilen till Pluto speglar intensiteten i kungens politiska engagemang. Också Uranus i Väduren, i trigon med Ascendenten, visar på hur nedbrytandet av det gamla och skapandet av det nya var en stark drivkraft hos Gustav II Adolf.

Det dramatiska slutet då? Fjärde huset, som markerar livets slutskede, är i Vädurens tecken och hushärskaren Mars är i Skorpionen i elfte huset i kvadratur till Saturnus i Lejonet i det åttonde huset för död, Saturnus som även den representerar slutet och döden. Och – håll i hatten! - här har vi också den berömda dimman vid Lützen i form av Neptunus (dimma) i konjunktion med Saturnus! Dimman spelade en viktig roll vid kungens död eftersom han i den dåliga sikten förlorade kontakten med sina egna och omringades och nedgjordes av fienden. Gustav Adolf var dessutom närsynt, vilket i horoskopet speglas av Månen i Fiskarna – Månen som också via sitt tecken Kräftan härskar över det åttonde huset för död!

Den Norra månnoden i Oxen i det fjärde huset pekar på en utmaning att hitta ett kreativt utlopp för de egna intensiva känslorna och att utveckla kvaliteterna fred och stabilitet i det inre livet såväl som – i kungens fall – i den egna nationen. Placeringen innebär också en utmaning att finna ett eget inre självvärde och inte endast söka yttre uppskattning.

Den Merkurius-disponerade Pars Fortunae i Jungfrun nära den nionde husspetsen, slutligen, antyder att Gustav II Adolfs största lycka och tillfredsställelse och hans väg till självförverkligande låg i en ordnad och klanderfri tjänst (Jungfrun) och i utvidgningen (nionde huset) av det rike han satts att förvalta. Säkert speglar det samtidigt en egen inre utveckling och en eget inre självförverkligande.


Kommentera gärna horoskopet eller tolkningen.


Mats i det blå



_________________
Det finns en sång i allting
Offline
 Profil Skicka personligt meddelande  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
 Sida 1 av 1 [ 1 inlägg ] 


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Hoppa till:  

cron