Aktuellt datum och tid: sön jan 21, 2018 6:00 pm





 Sida 1 av 1 [ 1 inlägg ] 
Författare Meddelande
 Inläggsrubrik: Den sideriska zodiakens förankring och precessionskorset
InläggPostat: tis jan 29, 2013 6:05 pm 
Site Admin
Användarvisningsbild

Blev medlem: mån aug 28, 2006 12:36 pm
Inlägg: 827
Ort: Sverige
Den fullständiga titeln på det här inlägget fick inte plats i rutan för rubriken, men den ska vara:

Om den sideriska zodiakens kosmiska förankring och om var vi befinner oss i det stora precessionsåret

Den stillastående sideriska zodiaken, som är fast förankrad i himlasfären, skiljer sig från den rörliga tropiska zodiaken, som istället är baserad på Jordens under årets gång skiftande förhållande till Solen. Att den senare är rörlig innebär att den på grund av precessionen långsamt förskjuts baklänges i förhållande till den fasta sideriska zodiaken.

I båda zodiakerna finns en likadan inre arketypisk strukturering av helhetscirkeln. Det finns en början (0° Väduren) som har en motpol på andra sidan cirkelns omkrets – en vändpunkt – och som står i kvadratur och andra vinkelförhållanden till alla de andra punkterna på cirkelns omkrets. Man kan säga, att i och med att cirkeln får en begynnelsepunkt så faller alltsammans på plats. Cirkeln blir självstrukturerande. Vi får en zodiak.

Bild

Så snart cirkeln ges en begynnelsepunkt (i tropiska zodiaken vårdagjämningspunkten 0° tropiska Väduren) så framträder automatiskt cirkelns inre arketypiska struktur, ur vilken också zodiakens mönster tar form.

I den tropiska årstidszodiaken är begynnelsepunkten lokaliserad till vårdagjämningspunkten (VP) vid 0° i tropiska Väduren. I den sideriska zodiaken är begynnelsepunkten också placerad vid 0° i Väduren, men då i sideriska Väduren.

Frågan uppstår: vad är den sideriska begynnelsepunkten relaterad till i sideriskt avseende? Svaret på den frågan är inte helt självklart. 0° sideriska Väduren pekar inte mot någon särskild stjärna eller annat synligt objekt på himlen. Punkten kan istället sägas befinna sig i rakt motsatt riktning mot den ljusstarka stjärnan Spica (”Sädesaxet”) på gränsen mellan sideriska Vågen och Jungfrun. Flera sideriska system, t.ex. indiska Lahiri och västerländska Fagan-Bradley, är baserade på detta förhållande. Begynnelsepunkten för den sideriska zodiaken, 0° sideriska Väduren, definieras då som belägen 180° från fixstjärnan Spica.

Men ändå kan man då invända, varför just denna stjärna och varför ska den sideriska zodiaken börja just 180° från den? Detta är inte helt klart. Däremot finns flera andra ”förtöjningsplatser” på stjärnhimlen för den sideriska zodiaken, förtöjningsplatser som även de får till följd att begynnelsepunkten hamnar vid 0° sideriska Väduren.

Framför allt gäller det de fyra s.k. ”kungliga stjärnorna” - en benämning som tycks härröra från det gamla Persien och kanske även från Mesopotamien. Dessa är Aldebaran (exakt i mitten av sideriska Oxen), Antares (i mitten av sideriska Skorpionen), Regulus (i första delen av sideriska Lejonet) och Fomalhaut (i första delen av sideriska Vattumannen). Detta är också de fasta tecknen i den sideriska zodiaken, vilka även återkommer i biblisk symbolik: Oxen/Örnen (Skorpionen)/Lejonet/Människan (Vattumannen), de ”fyra väsendena” i den bibliska symboliken.

När dessa fyra ”himmelska kungar” intar sina troner i de fasta tecknen, hamnar 0° sideriska Väduren återigen mitt emot, dvs. 180° ifrån, stjärnan Spica, belägen på gränsen mellan sideriska Jungfrun och Vågen. Så det tycks vara där den hör hemma, mitt emot denna stjärna. En tredje och viktig siderisk förankring är själva Galaxens centrum, som är lokaliserat till början av sideriska Skytten.

Den sideriske astrologen Nick Anthony Fiorenza har emellertid presenterat en modernare och mer exakt förtöjningspunkt för den sideriska zodiaken, nämligen den inre noden (i riktning mot Galaxens centrum) av den axel som förbinder det galaktiska ekvatorialplanet med det ekliptiska planet. Denna axels inre nod, som liksom axeln i sig själv kan betraktas som fast och orörlig även över mycket långa tidrymder, visar sig vara belägen vid 5° i sideriska Skytten, i riktning mot Galaxens centrum.

I vår era – decennierna närmast före och efter år 2000 – är vintersolståndet i en exakt konjunktion med denna punkt, vilket i sin tur innebär att vårdagjämningspunkten, 90° från vintersolståndet, befinner sig vid 5° i sideriska Fiskarna (exakt år 2000) i sin långsamma baklängesfärd genom den fasta sideriska zodiaken på väg mot sideriska Vattumannen och den länge efterlängtade ”Vattumannens tidsålder”.

Avståndet mellan tropiska vårdagjämningspunkten (0° tropiska Väduren) och den sideriska zodiakens begynnelsepunkt vid 0° sideriska Väduren var därmed exakt 25°00'00" år 2000 (avståndet ökar ju sedan sakta med tiden). Det här avståndet mellan tropiska och sideriska 0° Väduren kallas på sanskrit för ”ayanamsha”. På grund av en viss oenighet bland indiska astrologer när det gäller exakt var 0° sideriska Väduren befinner sig, så finns i Indien flera olika ”ayanamshor”. De skiljer sig dock bara några få grader från varandra. Nick Fiorenza kallar sin ayanamsha för den ”Galaktiska ayanamshan” (The Galactic Ayanamsha). Den var alltså exakt 25°00'00" år 2000. Den skiljer sig endast obetydligt (några få bågminuter) från t.ex. Fagan-Bradley.

Det galaktiska ekvatorialplanets inre nod (i riktning mot Galaxens centrum) – själva referenspunkten för den sideriska zodiaken i Fiorenzas system – är lokaliserad till 5° i sideriska Skytten. Eftersom den Galaktiska ayanamshan är 25°00'00" @ 2000-01-01, så befann sig den tropiska vårdagjämningspunkten vid millennieskiftet exakt på 5°00'00" i sideriska Fiskarna. Tropiska vintersolståndet hamnade därmed på 5°00'00" sideriska Skytten – exakt på det galaktiska ekvatorialplanets inre nod. Eftersom vårdagjämningspunkten förflyttar sig så långsamt i förhållande till stjärnhimlen (ca 1° på 72 år), så kan man i runda tal säga att detta gäller även idag.

I och med detta, så formar dagjämningsaxeln (med tropiska vårdagjämningspunkten vid 5° i sideriska Fiskarna och tropiska höstdagjämningspunkten vid 5° i sideriska Jungfrun) ett vinkelrätt kors tillsammans med den fasta galaktiska ekvarorialaxeln (alltid belägen med den inre noden vid 5° i sideriska Skytten och den yttre vid 5° i sideriska Tvillingarna).

I den stora precessionscykeln om ca 26 000 år händer detta – att det bildas ett sådant kors – bara två gånger under hela cykelns gång. Det sker alltså NU, i vår tid, och för ca 13 000 år sedan. Att detta i astrologisk mening har stor och avgörande betydelse är lätt att förstå. Som Nick Fiorenza påpekar, så övergår detta i betydelse till och med den annars så omtalade övergången från Fiskarnas till Vattumannens tidsålder. Formandet av korset innebär en avgörande vändpunkt i det stora precessionsåret om ca 26 000 år.

Jordaxeln, som under de senaste 13 000 åren pekat bort från det galaktiska ekvarorialplanet börjar nu – i vår tid – i sin långsamt krängande rörelse återigen peka i riktning mot det galaktiska planet – en i astrologisk mening helt avgörande omorientering vad gäller den jordiska sfärens förhållande, via solsystemet, till den galaktiska sfären. Om vi de senaste 13 000 åren kan sägas ha färdats i kosmiskt mörker (jordaxeln vänd bort från det galaktiska planets ljus), så påbörjar vi nu, genom den ”portal” som öppnas genom det galaktiska korset, en vandring genom ljusare ängder i det galaktiska landskapet! Jordaxeln och norra himmelspolen börjar återigen vända sig i riktning mot det galaktiska planet med dess myriader av stjärnor och strålande kosmiska ljus.

Likt alla cykler har även precessionscykeln sina ”årstider”, sina vändpunkter, sin kulmination, sitt växande och avtagande. Den vändpunkt vi NU passerar i det stora precessionsåret innebär alltså en passage från kosmiskt mörker till kosmiskt ljus. Vi befinner oss med andra ord i en kosmisk gryning, där det galaktiska ekvatorialplanets ljus sakta men säkert växer i styrka i förhållande till vår jordiska sfär!

Eftersom en bild säger mer än tusen ord, så har jag försökt åskådliggöra det hela i nedanstående bild med tillhörande förklaringar. Hoppas att den ger en begriplig bild av det ovan sagda.

Bild

Bilden åskådliggör de tre med varandra samspelande kosmiska planen – himmelsekvatorn (Jordens ekvatorialplan), det ekliptiska planet (Solsystemets ekvatorialplan) och det galaktiska ekvarorialplanet. De tre planens samspel beskriver astrologiskt vår kosmiska situation och hur den förändras över tiden under den stora, ca 26 000 år långa precessionscykeln.

Vi ser hur dagjämningsaxeln med vårdagjämningspunkten (VP) i sideriska Fiskarna nu i vår tid bildar ett rätvinkligt kors med den fasta galaktiska ekvarorialaxeln med dess inre nod (GEN) vid 5° i sideriska Skytten. Ett sådant kosmiskt precessionskors formas endast två gånger under en precessionscykel. Första gången då jordaxeln börjar peka bort från det galaktiska ekvatorialplanet (vilket skedde för ca 13 000 år sedan, vid istidens upphörande) och sedan andra gången när den nu åter börjar peka i riktning mot det galaktiska planet. Samtidigt befinner sig vårdagjämningspunkten vid 5° i sideriska Fiskarna, vilket är den punkt på ekliptikan som longitudinellt motsvarar hela precessionscykelns början och slut (alfa/omega-punkten vid 5° i sideriska Fiskarna) sett till himmelspolens riktning.

Bilden återger också jordaxelns nuvarande läge, då den pekar mot en punkt nära den nuvarande Polstjärnan (som befinner sig i linje med 3°34' i sideriska Tvillingarna).

Se även: precessionscykeln-i-bilder-t458.html


Mats i det blå



_________________
Det finns en sång i allting
Offline
 Profil Skicka personligt meddelande  
 
Visa inlägg nyare än:  Sortera efter  
 Sida 1 av 1 [ 1 inlägg ] 


Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 0 gäster


Du kan inte skapa nya trådar i denna kategori
Du kan inte svara på trådar i denna kategori
Du kan inte redigera dina inlägg i denna kategori
Du kan inte ta bort dina inlägg i denna kategori
Du kan inte bifoga filer i denna kategori

Hoppa till:  

cron